kyrkstigen

Dagen började som den förra... regn!

 

Var helt ok att stiga upp ur bädden däremot, fick en morgon med maken och kunde ta det lugnt med frukost, disk och annat. Skönt!

 

Det blev uppehåll och vi kom äntligen UT.. allihop! Så skönt att bara få andas frisk luft utan att riskera att drunkna i regnet. Passade på att rensa en rabatt och alla odlingslådorna. Välbehövligt! Dottern och yngsta sonen lekte och hade kul och till och med de äldre barnen kom ut en sväng. Inte alltid man lyckas  få ut tonåringen ur huset nu... det är en kamp men jag vill ju gärna att de går ut åtminstone en gång om dagen.. sån är jag. Slavdrivare enligt mina barn... de äldre... fniss.

 

Rensning pågår:

 

 

Trädgårdslandet där det växer massa gottigott:

 

 

Maskar hittas också, många och gärna:

 

 

Kycklingar har vi fått! Så ulliga och gulliga. Lycka!

 

 

 

Blev muffinsbak idag också. Igår var det ju äldste sonen som bakade och eftersom dottern också ville, men äggen då var slut, blev det hennes tur idag istället. Glasyr var också beställt. Muffinsfest på eftermiddagen alltså!

 

 

MUMS! ... men inte för mig, tyvärr. Jag glufsade istället i mig te, äpple och en bit halvgod (för äcklig låter så .... äckligt) träningsvänlig chokladkaka med magvänligare glasyr. Gick ner det också och jag fick ju vara med och fika gottis jag med på så sätt.

 

Detta med träningen har blivit en viktig del av mitt liv. Tydligen är det så att jag inte bara kan småträna heller utan jag vill liksom gå "hela vägen". Göra det på riktigt liksom. I och med att jag lagt om kosten så mår magen bättre och ger dessutom resultat på kroppen när jag tränar. Win win. Trevligt! Sen kan jag längta mig blå efter choklad eller glass men jag tillåter mig... men jag planerar också och då funkar det.

 

Idag blev det träning - såklart :o) Igår fick jag nöja mig med ett pass plankor då jag var så trött och tömd på energi. Idag kändes det bättre efter den fina eftermiddag vi fick med sol och värme.

 

Blev löpning idag och jag trodde att jag kanske skulle vara seg efter middagen men det kändes helt ok. Sa till mig själv att OM jag skulle orka mer när jag kört 5 km så skulle jag testa. Jag testade. Gick bra men kändes lite tungt i benen när jag var klar, hade nog inte klarat så mycket mer att springa. När jag gick av mig på väg hem så kände jag ändå att jag återhämtade mig väldigt fort och hade krafter kvar att säkert klara ett par km powerwalk.

 

Stretchade och sen upp och kolla rundan på iform.se. Jäklar!! Jag hade sprungit 7 km!!! G L A D!!! ... och stolt över mig själv faktiskt :o)

 

Tankar på att klara milen har börjat gnaga... törs jag... kan jag? Är lite rädd att jag ska få någon mental break down om jag inte  klarar det ... men 7 km var mer än jag vågat tro på ikväll. Jippiiii!

 

Sen blev det plankor till allsång på skansen. Är lite svårt att sjunga samtidigt som man gör plankan... men det går! :o)

 

Hann sitta lite på min favoritplats också. Här är livet bra gôtt att leva och när jag inte sitter här så gör katten det... hon vet att värdesätta farmors gamla gungstol hon med!

 

 

Ha det gott!

 

/ Ann-Mari