Detox och äntligen fredag!
Sällan har jag längtat efter helgen som jag gör nu. Har alltid tyckt att det är skönt att det är fredag men imorse var jag SÅ glad över att jag inte behöver gå upp riktigt lika tidigt i ottan som idag. Har haft en riktigt trött vecka...zzz.
I helgen hoppas jag kunna hålla ut och köra en kaffedetox också. Undrar om jag klarar det? Tänk att jag, som aldrig gillat kaffe förut, skulle bli en sån kaffetunna. Hua! Nu blir det inte mer än max 4 koppar (inte jättemuggar)/dag men ändå. Magen har inte blivit riktigt bra än så det är ju klart värt att vara utan ett tag och hoppas på förbättring.
Blev ett träningspass igår igen. Jag är taggad. Jag var ordentligt trött och inte riktigt motiverad men det var bara att gilla läget och köra hårt. Körde helkropp cirkel och tog pauserna där jag kände att jag behövde. Kunde behålla lite tyngre vikter på hela omgången. Skönt! Är bara i omvända flyes som jag inte fixar de tyngsta - än :o)
Uppdrag granskning, på TV häromdagen, tog upp detta med att inte få ordentlig vård efter förlossningsskador. Jag har inte hunnit se hela programmet än men det lilla jag såg berörde - djupt. Jag är en av dem, kvinnorna som blivit drabbad. Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag över att mina skador var så begränsade att jag kan leva ett hyfsat normalt liv. De problem jag har kan jag kupera men jag känner så starkt för de kvinnor som blivit hårdare drabbade, märkta, för livet pga slarv och okunskap! Sånt gör mig heligt förbannad!
Jag mötte själv dessa felaktiga beslut i förlossningsvården då jag väntade vårt tredje barn. Då jag, med erfarenhet av en mycket snabb förlossning med barn nr två, ville vara säker på att få föda på sjukhus med hjälp av barnmorska som kunde övervaka förlossningen. Jag gjorde allt jag kunde för att motverka skador, följde alla råd, gjorde undersökningar, åkte till förlossningen i tid. Jag gick och gick och gick för att försöka få igång det eftersom det avstannade.
De skickade hem mig när jag var öppen 4 cm med drygt 1 timmes bilfärd till sjukhuset! Vårt tredje barn är därför född i bilen halvvägs till sjukhuset några dagar senare och jag... jodå, jag sprack. Redigt.
Kan fortfarande bli arg när jag tänker på det. Mest arg för att ingen ifrågasatte varför det fick ske, stod upp för vår skull och anmälde! Vi var i vår bebisbubbla och jag hade fullt upp med att fixa allt som man gör efter en förlossning. Sen gick vi vidare i livet. Men visst fan blir jag förbannad när jag tänker tillbaka. Hua!
Jag ska se programmet i sin helhet i helgen hade jag tänkt.
Nu väntar helgen framför oss. Vi ska få fint besök, äta god mat och förhoppningsvis få massor gjort på gården. Veterinären är på gång i eftermiddag för att fixa gammelpållans tänder och även ge övriga hästar lite vaccin.
Ha det gott!
/ Ann-Mari