kyrkstigen

En blogg om mitt liv som 4-barnsmorsa i en liten by i Dalarna.....

Vi tar oss igenom...

Publicerad 2013-05-29 07:49:01 i Allmänt,

Tänk om livet bara kunde vara lätt. Tänk att bara få flyta på. Tänk om vägen vore rak och slät. Så skönt!
 
Efter att ha läst om en annan bloggare vars pappa ryckts bort så kommer ju tankarna såklart på mina egna kära som inte finns här längre. De jag saknar så oändligt mycket, en tomhet som bor i mig hela tiden. De rum som fylldes av dem och deras kärlek är för evigt tomma nu men visst har jag mina minnen men ibland räcker inte det. Ibland faller jag ner i mina svarta hål där jag grottar in mig i sorg och saknad. Sen kommer jag upp, borstar av mig, ser minnena och hämtar kraft i deras personligheter och deras kärlek och går vidare. Jag kan gå vidare, jag har gjort det förr, jag gör det varje dag och jag kommer att fortsätta att göra det, trots allt.
 
Min kraft hittar jag i mina minnen, i mina kära runt omkring mig, i den kraft som inpräntats i mig genom mina gener, min uppväxt och min familj. Den finns, jag har lärt mig det även om det inte varit lätt. Ingen slät motorväg och inte alltid ett flyt i livet, oh no.
 
Försöker hitta mitt Varför i mitt liv, det jag vill sträva mot och uppfyllas av. Min familj är det första, största och starkaste men sen? DET jobbar jag på ännu... det som finns i MIG, i Ann-Mari som person och inte "bara" som mamma, fru eller yrkesperson. Det som jag kan grotta ner mig i och som ger mig en skön mix av utmaning, inspiration, gläde och kreativitet. Hoppas finna det snart! :o)
 
Min "gamla" häst är till salu såg jag på internet. Wow! Hon är redan 20 år.. redan.. ha ha. Jag ägde henne bara några år men det var roligt att "se" henne igen.
 
Det har ju varit diplomdags här för både karatebarn och simbarn. Fina diplom fick de!
 
 
Saga har gått omkring med sin "Baddaren blå" på dagis och här hemma, stolt som en tupp!
 
Nu planerar vi för en resa till storstaden. Jag behöver fixa på gravarna, skulle ju ha gjort det för länge sen men det är inte bara att resa iväg när alla djuren står på stall osv. Nu har vi djurvakt och ska äntligen åka iväg. Har planerat in lite kul för barnen också. Ska bli skönt men skönt att komma hem också ;o)
 
Nu är det dags för jobb igen, trött idag men inne på min 2:a kopp kaffe för dagen så det ska nog ordna sig till slut. Hemma väntar mer trädgårdsfix. Började så lite frön igår och ska fortsätta med det idag. Klippte halva gräsmattan igår med hjälp av Simon, den andra halvan får Pinglan beta på när vi är borta. Behöver borsta alla hästar också innan vi åker, ponnyerna fäller massor nu och behöver hjälp att få bort det värsta.
 
Anmälningarna till sommarens utställningar/premiering ska in också, måste komma ihåg det annars blir det ju kris! Skönt att ha 3-årstestet gjort så att jag kan fokusera på nytt på allt roliga. Hoppas även få till agilitybanan här hemma så att vi kan köra igång med det. Blir toppen!!
 
Ha det gott!
 
/Ann-Mari

Kommentarer

Postat av: bara anna

Publicerad 2013-05-29 13:41:12

Usch ja, så hemskt med Ankis pappa (ser att du också har hittat till hennes mysiga blogg). Tänker på henne.
Lever dina föräldrar? Min mamma lever och jag pratar med henne varje dag och vi träffas flera gånger i veckan. Pappa dog i cancer -06. Höll ju på att förlora min svärfar förra måndagen. Det var så nära att han dog. Det var en stor infarkt men han klarade sig, otroligt nog, och i dag är han ute och klipper gräset. Det var bara inte hans tur än...

Jag läser en bra bok nu. Kanske något för dig också eller du kanske rent av redan har läst den. Växla ner av Karin Lilja. Jag tycker där står väldigt mycket tänkvärt.

Nu ska jag ta mig en långpromenad med Cecar. Sedan är det mannens tur, han ska ut och cykla några mil.

Kram

Svar: Ja, ibland blir livet lite mycket. Jag har en styvmamma kvar ur "ursprungsfamiljen". Min mamma dog -97 och min bror dog -98, cancer båda två. Pappa dog också i cancer -08. De hann inte bli speciellt gamla någon mina föräldrar och min bror bara 36 år. Känns alltid konstigt att vara äldre än sin storebror... Orättvist är det ju och tragiskt, inget som lämnar en oberörd och visst påminns jag hela tiden om att de inte finns här men som jag skrev så försöker jag hitta styrka i dem de var och vad de stod för. Har ju även min brorson att glädjas över. Tack för boktipset, ska kolla upp den! Ha det gott!
4-barnsmorsan

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

4-barnsmorsan

Bloggande, arbetande, funderande, njutande 4-barnsmorsa i en by i Dalarna. Skriver om livet jag lever, dagarna som går och saker som berikar min tillvaro. Blandar yta med djup, funderingar, iakttagelser och insikter går hand i hand med vardagslivet och allt det där som "bara händer" i vardagen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela