kyrkstigen

Överlevde denna dag med eländig förkylning i släptåg. Puh! Efter en härlig nys- och hostattack känner jag mig sjukare än patienterna och det är ju lite komiskt att stå i receptionen med en röst som kraxar värre än en kråka... ha ha. Nåja, det får gå det med. Tror det går åt rätt håll i alla fall, det är mest orken som känns... uttömd.

 

Väl hemma idag så hjälpte några till att lassa av hö i stallet medan jag och äldste sonen släppte upp alla fåren på gårdsplan som får bli deras nya hage framöver. Betet är slut och på gårdsplan har vi god uppsikt över dem och lite lättare med utfordring också. Hoppas på en slakttid snart bara.

 

Tog in alla mogna körsbärstomater och det blev en hel hög. De får stå till imorgon så ska jag bestämma då vad de ska bli men några blir nog torkade och resten kanske ketchup eller pastasås :o) Fler gurkor finns att skörda också och kanske gör jag lite inlagd gurka. Bra att ha. Bostongurka kanske.. hmm.

 

Efter middagen blev det en promenad med Rosa som är på besök igen. Kort visit denna gång då hon åker hem imorgon. Emerson åker också imorgon. Jag plockade ihop hans saker ikväll och det är så vemodigt. Sånt är livet och jag är vuxen och kan ta det men visst svider det. Det blir inte alltid som man tänkt sig men kanske kommer han igen, vem vet? Hoppas i alla fall att vi får träffas igen framöver.

 

Igår blev killingarna kastrerade. Veterinären hade noga informerat oss om att de kan vara känsliga för att sövas, de kan till och med dö av det. Vi hade informerat sonen, utifall att. Jag jobbade så det fick bli maken som assisterade men det gick så bra så. De vaknade och var ganska medtagna resten av dagen och skygga för maken men inte för sonen, tack och lov. Idag är de piggare men avvaktande. Ska bli skönt om de kan bli av med lite hormoner och förhoppningsvis inte lukta lika starkt framöver. Hua! ;P