kyrkstigen

En blogg om mitt liv som 4-barnsmorsa i en liten by i Dalarna.....

.... och de där tankarna kommer.

Publicerad 2014-08-26 21:21:43 i Allmänt,

Jodå, yogan sätter fart.
 
Nu kommer tankarna på hur jag ska lösa det här pusslet. Hur ska jag få ihop det. Hur gör jag det som är bäst för mina barn, min familj... och i förlängningen mig själv. Hur?
 
Jag har ingen lösning - faktiskt. Kanske det är en del av min livsläxa. Att släppa taget. Att bara ge sig hän i tilliten. Är det det som är grejen? Att tro? Att inse att jag har önskningen men inte alltid alla svar och att jag faktiskt inte behöver ha det heller.
 
Jag börjar tro det.
 
Jag har levt mitt liv med den föreställningen att jag är problemlösaren personifierad. Så snart vi stött på någon svårighet ska den analyseras, vändas och vridas på, det ska tas fram förslag till lösningar och sedan ska vi analysera dem ett tag för att sedan välja ut den för stunden bästa och trycka in den, motstånd eller ej, i vårt liv.
 
Ja, ni läser ju själva hur jag gått på. Ibland har det varit bra, faktiskt jättebra, att jag tagit kommando lite och fått saker att hända när allt stått stilla. Ändå, såhär i efterhand, kan jag inte låta bli att undra vad som hänt om jag bara haft förmåga att lugna mig lite, andas och ha tillit och låta lösningen komma TILL mig istället. Undrar hur det blivit då?
 
Så idag försöker jag göra just detta, andas och ha tillit. Inser att det är en spännande, utmanande och inte helt lätt resa jag har framför mig för visst är det så att när något skriker och drar i en så vill man dit. Jag vill hitta lösningen på det som kan lugna mitt inre, få min dröm att gå i uppfyllelse. För om jag bara kunde VETA vad jag vill göra, om jag bara kunde hitta den där lösningen, det där perfekta jobbet, perfekta utbildningen, perfekta yrket... DÅ.
 
Istället får jag andas... önska... drömma.... och ha tillit. Jag vill kunna, jag är på väg.
 
Läser denna godings ord och lär mig, lite mer för varje dag och ett steg i taget. Savvy frun?!
 
 
Ha det gott!
/Ann-Mari
 
 

Kommentarer

Postat av: bara anna

Publicerad 2014-08-27 09:52:31

Jag känner igen mig i det du skriver, jag har också varit där. Men det kommer till dig, när du minst anar, jag lovar.

Kram!

Svar: Tack Anna... blir lite rörd. Jag behövde de där orden nu.
Kram!
4-barnsmorsan

Postat av: elisabeth

Publicerad 2014-08-31 16:32:27

tack för dina ord, sätter ord till mina tankar.. jag som just gå in i väggen, hittar ännu inte ut.. men en dag kanske..

läsa dina ord var skönt jag är inte ensam..

Svar: Tack Elisabeth för dina ord. Nej, du är verkligen inte ensam... inte för en sekund! Jag har läst lite på din sida och har sparat den och kommer tillbaka för att följa din väg. Ibland är det kanske så att botten måste nås för att vi ska kunna ta sats och åka uppåt igen. En ny väg, nya tankar och känslor. Mycket ska bearbetas och finna ro inom oss.
Jag upptäckte nyligen mig själv på ett sätt jag aldrig gjort förut. Jag kunde klart och tydligt, ur mitt nuvarande perspektiv, se mina tidigare versioner av mig själv och det hjälpte mig verkligen framåt. Jag insåg att jag aldrig kommer att vara ensam igen för jag har alltid mig själv och just då kunde jag inte känna annat än kärlek till mig själv. Det jag gjort i livet är gjort och även om det inte alltid har blivit som jag har velat så kan jag se mig själv i ögonen och känna att jag duger, precis som jag är.

Vi är alla unika Elisabeth och i dina ord känner jag en styrka att vilja och ett sökande som jag är säker på kommer att ge resultat.

Tack för att du hittade hit och många kramar till dig!
4-barnsmorsan

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

4-barnsmorsan

Bloggande, arbetande, funderande, njutande 4-barnsmorsa i en by i Dalarna. Skriver om livet jag lever, dagarna som går och saker som berikar min tillvaro. Blandar yta med djup, funderingar, iakttagelser och insikter går hand i hand med vardagslivet och allt det där som "bara händer" i vardagen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela