Jodå, yogan sätter fart.
Nu kommer tankarna på hur jag ska lösa det här pusslet. Hur ska jag få ihop det. Hur gör jag det som är bäst för mina barn, min familj... och i förlängningen mig själv. Hur?
Jag har ingen lösning - faktiskt. Kanske det är en del av min livsläxa. Att släppa taget. Att bara ge sig hän i tilliten. Är det det som är grejen? Att tro? Att inse att jag har önskningen men inte alltid alla svar och att jag faktiskt inte behöver ha det heller.
Jag börjar tro det.
Jag har levt mitt liv med den föreställningen att jag är problemlösaren personifierad. Så snart vi stött på någon svårighet ska den analyseras, vändas och vridas på, det ska tas fram förslag till lösningar och sedan ska vi analysera dem ett tag för att sedan välja ut den för stunden bästa och trycka in den, motstånd eller ej, i vårt liv.
Ja, ni läser ju själva hur jag gått på. Ibland har det varit bra, faktiskt jättebra, att jag tagit kommando lite och fått saker att hända när allt stått stilla. Ändå, såhär i efterhand, kan jag inte låta bli att undra vad som hänt om jag bara haft förmåga att lugna mig lite, andas och ha tillit och låta lösningen komma TILL mig istället. Undrar hur det blivit då?
Så idag försöker jag göra just detta, andas och ha tillit. Inser att det är en spännande, utmanande och inte helt lätt resa jag har framför mig för visst är det så att när något skriker och drar i en så vill man dit. Jag vill hitta lösningen på det som kan lugna mitt inre, få min dröm att gå i uppfyllelse. För om jag bara kunde VETA vad jag vill göra, om jag bara kunde hitta den där lösningen, det där perfekta jobbet, perfekta utbildningen, perfekta yrket... DÅ.
Istället får jag andas... önska... drömma.... och ha tillit. Jag vill kunna, jag är på väg.
Läser denna godings ord och lär mig, lite mer för varje dag och ett steg i taget. Savvy frun?!
Ha det gott!
/Ann-Mari
Kommentarer
Postat av: bara anna
Jag känner igen mig i det du skriver, jag har också varit där. Men det kommer till dig, när du minst anar, jag lovar.
Kram!
Svar:
4-barnsmorsan
Postat av: elisabeth
tack för dina ord, sätter ord till mina tankar.. jag som just gå in i väggen, hittar ännu inte ut.. men en dag kanske..
läsa dina ord var skönt jag är inte ensam..
Svar:
4-barnsmorsan