Ett ljus har slocknat....
Fick idag reda på att ett ljus i vår by har slocknat. En fint liv är till ända och känslorna kommer och går.
Berörd är bara början av denna bearbetning och även om vi alla visste vad som skulle hända så är vi ändå aldrig förberedda när stunden är inne och personen är borta. Ljuset må ha slocknat men minnet finns kvar.
Personen lämnar en familj bakom sig, hon gick allt för ung i sjukdomen vi ryser när vi hör, som vi helst inte nämner vid namn. I min ålder med barn och man. Hon lämnar däremot också massor av fina minnen efter sig som sitter som små ljus i oss alla. Hon har berört oss och det har varit en ära att få känna henne.
Tack!
Hade ju hittat filmen "The Secret" på internet och såg den i ett sträck. Kunde inte slita mig och den tog tag i mig, skakade om och gjorde mig otroligt glad, hoppfull, lite sorgsen men - vilken känsla! Så mycket som jag känt genom åren fick sin förklaring, att jag alltid haft känslan i mig.... vetat inom mig hur det ligger till men inte hittat verktygen.
Nu vet jag och ja, jag tror. Jag har genom åren så många bevis på att detta fungerar att jag inte kan räkna alla. För att inte tala om alla de exempel på extraordinära insatser från människor som haft de sämsta förutsättningar men med en obeskrivlig beslutsamhet tagit sig vidare i livet till oanade höjder. Jo, jag tror.
Det är framåt som gäller. Det är i kärlek och ljus och det är i förhoppning, tro och förtröstan.
Så sant, så sant.... och när jag bad om den så kom den. Tänkte tillbaka på rätt tuffa år och viss har jag fått hjälp. Häftig känsla när jag väl insett det. Hur coolt som helst faktiskt.
Ha det gott!
/Ann-Mari
