Att veta vad man vill....
Hur vet man vad man vill? Hur vet man? Hur vet du, eller jag?
För vissa verkar det så otroligt självklart att det kan vara rent provocerande och förr kunde jag nästan bli arg. Arg på folk jag inte kände eller visste något om bara genom att de (som det verkade) så lätt följde sina egna drömmar. Skapade sitt drömliv. Hade den kropp de själva önskat och skapat OCH åt kladdkaka varje helg. Hade det perfekta jobbet eller åkte på de mest fantastiska resor.
Nu i efterhand vet jag att det nog mest var mig själv jag var arg på. Jag var arg och lite besviken på mig själv för att jag inte gått mer på min känsla än mina tankar i mitt liv. Tankarna var nämligen de som hade mest makt i mitt liv, näst efter människor som ville kontrollera mig. Tankarna gick enbart på vad som var realistiskt och inte och var experter på att analysera sönder situationer och, det värsta av allt, drömmar. Mina egna tankar tog kål på den jag var - inifrån.
Det var alltid något jag inte kunde, inte visste hur, inte hade tillräckligt med pengar eller tid att göra eller bara inte bodde på rätt ställe för. Sällan, sällan talade mina tankar om för mig att det var helt ok att drömma... bara drömma... gå loss i alla fantasier och skita i alla nejsägare och förståsigpåare. Så jag teg och led och gjorde som jag blev tillsagd, av mig själv eller av andra.
Nu. Nu först har jag förstått att JAG inte behöver ha alla lösningar. Jag KAN få drömma och fantisera och tänka tankar som JAG vill. För vet Ni vad? Ingen annan HÖR!! HA!
Att prova den tanken ett tag är ibland en utmaning men att börja med ett litet, litet steg framåt är bättre än inget steg alls och när det steget är taget mot något som ger lite lindring, lite lättnad och kanske lite glädje (men glädjen kommer inte alltid först, ibland bara lite lättnad... eller åtminstone bättre än där du står just nu) så kommer ett till så småningom och sedan ett till. Vilken tanke ger dig lite lättnad? Vilken tanke känns lite bättre än den du tänker nu? Att bygga en bro mot en bättre känslomässig tillvaro är ingen lätt process men en process värd att investera i. Att hoppa från depression eller ilska till glädje är lite för stort men att långsamt gå från ilska till något lite mindre ilskt, till något lite mer enbart pessimistiskt till något lite mer optimistiskt, till något lite mer lättande, till något lite mer glädjande osv, den vägen ger en ro i själen och god träning för tankarna framåt.
Nej, man vet inte alltid vad man vill men genom att veta vad man INTE vill är också att veta VAD man vill - inte sant?!
(hittad på sidan: http://www.steeperz.com/tag/citat/)
Ha tillit!
/ Ann-Mari
