kyrkstigen

En blogg om mitt liv som 4-barnsmorsa i en liten by i Dalarna.....

Perspektiv

Publicerad 2014-10-31 06:52:44 i Allmänt,

När jag handlar sitter det ofta tiggare utanför vår affär, såväl unga som gamla.
 
Länge visste jag inte vad jag skulle göra utan gick mest förbi. Tittade ner, hit eller dit men mötte sällan en blick. Gjorde mitt och försökte döva den där rösten eller känslan av ifrågasättande när jag gjorde det.
 
En dag vände det. En dag kunde jag inte längre stå ut med mig själv när jag bara gick förbi. Jag såg upp, mötte blicken och såg - en människa. Såg en själ.
 
Jag var tvungen att konfrontera alla mina känslor kring detta och ta en rejäl funderare kring mig själv, mina värderingar och vem jag vill vara. Vad vill jag stå för och faktiskt just det, vad står jag för?!
 
Så jag tog all min okunskap och googlade på tiggeri i Sverige, läste, lyssnade och ställdes mot mina fördomar, tankar, känslor och okunskap. Framförallt så fattade jag ett beslut om vem jag vill vara och hur jag vill agera.
 
Från och med nu ger jag alltid något. Jag ser människor i ögonen och jag stannar ofta några minuter för att fråga hur det är, om de behöver något mer än pengar, var de kommer ifrån osv. Jag har alltid blivit bra bemött och jag har delat många skratt med dessa människor. Ibland har jag inga pengar men är de hungriga så delar jag en bananklase eller något annat jag kan tänkas ha i mina kassar.
 
Är det en självisk handling för att döva mitt dåliga samvete? Nej, jag dövar inget - tvärt om, jag har valt att öppna upp. Jag har inte dåligt samvete kring detta men däremot uppstår en otrolig frustration i att veta hur orättvisor slår i världen. Mina slantar är så få och behovet så stort.
 
Igår kom ett brev på posten med information kring gymnasievalet för vår 15-åring och inbjudan till vårt gymnasiums öppna kväll. Här presenteras ett stort antal program han kan välja och på så många sätt följa sina drömmar och trygga sin framtid.
 
Tjejen jag mött många gånger utanför min mataffär är 17 år och kommer från Bulgarien. Hon är här med sin familj på 7 personer för att tigga ihop några slantar innan de åker hem igen. Hon går inte i skolan.
 
Perspektiv. Helt gratis överallt om man bestämmer sig för att se det och orkar.
 
kay-pollak-växa-genom-möten-vi-männsikor-har-något-att-lära-i-varje-möte-med-en-annan-människa
 
Ha det gott
/Ann-Mari
 

Om

Min profilbild

4-barnsmorsan

Bloggande, arbetande, funderande, njutande 4-barnsmorsa i en by i Dalarna. Skriver om livet jag lever, dagarna som går och saker som berikar min tillvaro. Blandar yta med djup, funderingar, iakttagelser och insikter går hand i hand med vardagslivet och allt det där som "bara händer" i vardagen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela