kyrkstigen

Är det inte så i livet. Antingen gör man något, eller så låter man bli. Finns det egenligen några mellanvägar?

 

Jag hörde eller läste något klokt en gång. Någon sa att det inte finns något som heter "försöka". Om man tex. ska ta upp en penna så försöker man inte utan antingen tar man upp den eller så gör man det inte. Solklart.

 

Ändå kan detta vara så svårt. Just det där med försöka. Är det något vi gör för att det ska leda till något konkret, eller är det en av de ursäkter vi använder för att skjuta upp, låta bli, undvika och glömma?

 

Ibland säger jag "jag ska försöka komma ihåg"... men i ärlighetens namn kan jag inte påstå att jag försöker så hårt att komma ihåg något. Antigen kommer jag ihåg eller så gör jag det inte. Jag går inte runt och försöker komma ihåg något - faktiskt. Solklart!

 

 

Det jag önskar mer i livet just nu när det är lite mer hektiskt än vanligt och drivet och min beslutsamhet kräver energi av mig är just detta - att göra. Att inte slingra mig i ursäkter eller "uppskjutarsjuka" utan att hitta min inre vilja som njuter av uppgifterna som ligger framför mig, som peppar mig, motiverar mig med fokuset på belöningen efteråt - att få känna mig helt nöjd med det jag åstadkommit.

 

Jag vet hur det känns och vill känna det igen. Det är en del av mitt driv, att kunna luta mig tillbaka och titta på det jag byggt, målat, städat, satt in i pärmar och organiserat. Känslan av att vara klar och att få klappa mig själv på axeln, ge mig själv en kram och säga - Fan va bra!

 

Nu kör vi, plockar upp pennan och bockar av!

 

Ha det gott!

/Ann-Mari