kyrkstigen

En blogg om mitt liv som 4-barnsmorsa i en liten by i Dalarna.....

Perspektiv

Publicerad 2014-10-31 06:52:44 i Allmänt,

När jag handlar sitter det ofta tiggare utanför vår affär, såväl unga som gamla.
 
Länge visste jag inte vad jag skulle göra utan gick mest förbi. Tittade ner, hit eller dit men mötte sällan en blick. Gjorde mitt och försökte döva den där rösten eller känslan av ifrågasättande när jag gjorde det.
 
En dag vände det. En dag kunde jag inte längre stå ut med mig själv när jag bara gick förbi. Jag såg upp, mötte blicken och såg - en människa. Såg en själ.
 
Jag var tvungen att konfrontera alla mina känslor kring detta och ta en rejäl funderare kring mig själv, mina värderingar och vem jag vill vara. Vad vill jag stå för och faktiskt just det, vad står jag för?!
 
Så jag tog all min okunskap och googlade på tiggeri i Sverige, läste, lyssnade och ställdes mot mina fördomar, tankar, känslor och okunskap. Framförallt så fattade jag ett beslut om vem jag vill vara och hur jag vill agera.
 
Från och med nu ger jag alltid något. Jag ser människor i ögonen och jag stannar ofta några minuter för att fråga hur det är, om de behöver något mer än pengar, var de kommer ifrån osv. Jag har alltid blivit bra bemött och jag har delat många skratt med dessa människor. Ibland har jag inga pengar men är de hungriga så delar jag en bananklase eller något annat jag kan tänkas ha i mina kassar.
 
Är det en självisk handling för att döva mitt dåliga samvete? Nej, jag dövar inget - tvärt om, jag har valt att öppna upp. Jag har inte dåligt samvete kring detta men däremot uppstår en otrolig frustration i att veta hur orättvisor slår i världen. Mina slantar är så få och behovet så stort.
 
Igår kom ett brev på posten med information kring gymnasievalet för vår 15-åring och inbjudan till vårt gymnasiums öppna kväll. Här presenteras ett stort antal program han kan välja och på så många sätt följa sina drömmar och trygga sin framtid.
 
Tjejen jag mött många gånger utanför min mataffär är 17 år och kommer från Bulgarien. Hon är här med sin familj på 7 personer för att tigga ihop några slantar innan de åker hem igen. Hon går inte i skolan.
 
Perspektiv. Helt gratis överallt om man bestämmer sig för att se det och orkar.
 
kay-pollak-växa-genom-möten-vi-männsikor-har-något-att-lära-i-varje-möte-med-en-annan-människa
 
Ha det gott
/Ann-Mari
 

På kurs!

Publicerad 2014-10-27 09:21:20 i Allmänt,

Jag har gått på kurs!
 
Nu har jag varit på två delar i en kurs om sociala medier. Hur man marknadsför sig via de sociala medierna, lite göra och icke göra osv. Väldigt intressant och framförallt - närverkandet.
 
Kanske är jag igång nu då trots allt? Jo, det känns så faktiskt. Jag tar det lugnt och tar ett steg i taget i tanken och i verkligheten. Vill inte rusa in i något och inser att min tanke är en process som måste få ta sin tid. Det behöver få landa.
 
Idag är jag även jag höstlovsledig och det är så härligt! Mår gott! Ska passa på att ringa lite samtal som jag har svårt att hinna i vardagen annars. På förmiddagen kommer ett gårdsbesök och på eftermiddagen har jag tänkt ett filmmys i soffan. Innan dess lite utevistelse och ikväll är det yoga. Tror det blir en bra dag idag.
 
Igår hade vi öppet här på gården och det kom några familjer och hälsade på. Alltid lika roligt!! Det märks på djuren att de uppskattar sällskapet och alla djurslag skötte sig exemplariskt som vanligt. Intressant var att kalkonerna reagerade på ett lite oväntat sätt med att "gobbla" mer än vanligt, blåsa upp sig lite extra och uppföra sig lite "oroligt". Det var nog de som mest märkte av alla "okända" på gården. Men det gick bra och att få höra att vi har det fint och att besökarna hade en trevlig stund gör mig så varm och fantastiskt glad.
 
Jag är på god väg men jag har släppt väldigt mycket på mina egna prestationskrav och tar det som det kommer. Kommer det gäster så gör det det, annars blir det bra ändå. I början kände jag att jag ville att alla skulle komma och fastnade lite i tanken kring varför inte fler kom.. varför inte vissa kom osv. Nu har jag släppt på mycket sånt och tar saker mer som de kommer.
 
Jag har tankar kring att utveckla vår gård och upplevelsen här för det känns lite som det är just "Det där" som saknas. Lite som den där karusellen på tivolit, det skulle liksom inte vara lika roligt utan den... så vad är min karusell och hur kommer jag dit? Tankar och idéer ska stötas och ta form. Ett roligt arbete!
 
Planerar även in lite studiebesök för nu behöver jag massor av inspiration och få se en hel del verklighet!
 
 
 
Ha det gott!
/ Ann-Mari
 

Att låta livet visa vägen....

Publicerad 2014-10-21 06:53:23 i Allmänt,

Ja, detta med bloggen går ju inte riktigt som jag vill just nu men jag försöker prioritera i livet och går mycket på känsla. Läste om en kvinna, djupt grundad i sitt nu, som sa att hon numera går mycket på känsla och lust, är det inte lustfyllt och ger glädje så väljer hon bort.
 
Kan hålla med.. och samtidigt. Nej, jag tycker inte att det är speciellt lustfyllt eller ger speciellt mycket glädje att varken diska eller hänga tvätt, men det behöver göras. Så en dag när jag stod där med händerna i diskvattnet och tankarna snurrade på allt annat än det jag gjorde för stunden så slog det mig att det är just det här som är en del av min läxa. Att vara här och nu. Det är kanske inte det roligaste eller mest lustfyllda jag vet att diska men när jag känner det varma vattnet på händerna och diskborstens metodiska rörelser mot föremålen i vattnet så kan jag hitta ett lugn där och då. Just där och då kan jag öva på att vara i mitt NU, släppa tankestormen i huvudet och bara vara. Lugn och ro. Faktiskt. Hur tråkigt det än låter.
 
När jag hänger tvätt har jag även där chansen att hitta lugnet i vardagen, lugnet i det som händer NU. Ibland väljer jag tystnaden och att bara umgås med mig själv. Att se möjligheterna i vardagen, de där stilla pauserna mitt i allt.
 
Låter kanske klyschigt men ändå... är inte livet i så fall en enda stor klyscha?!
 
Jag blir mer och mer övertygad om att balansen i livet handlar om att hantera det som händer här och nu och kanske inte lika mycket om att i förväg bestämma vad som måste finnas i livet för att nå balans. Att fästa sig vid att livet måste se ut på ett visst sätt för att balansen ska infinna sig är att låsa sig tycker jag, det blir så många förväntningar som kan grusas och rent mentalt kan det vara förödande.
 
Min balans handlar mer om att visst ha mål och drömmar om hur jag vill att mitt liv ska se ut och formas men att kunna ta varje dag som den kommer, en känsla och händelse i taget och ta hand om det som det kommer. Att vara balanserad inifrån och ut. Stormar det står jag stadig, här och nu. Jag försöker, en dag i taget.
 
 
 
 
Ha det gott!
/Ann-Mari

Om

Min profilbild

4-barnsmorsan

Bloggande, arbetande, funderande, njutande 4-barnsmorsa i en by i Dalarna. Skriver om livet jag lever, dagarna som går och saker som berikar min tillvaro. Blandar yta med djup, funderingar, iakttagelser och insikter går hand i hand med vardagslivet och allt det där som "bara händer" i vardagen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela