kyrkstigen

En blogg om mitt liv som 4-barnsmorsa i en liten by i Dalarna.....

Att få lära sig tålamod.. igen

Publicerad 2014-09-30 06:52:31 i Allmänt,

Tänk att såna enkla saker i livet kan bli så stora... och när de blir det så får jag mig en tankeställare. Så långt det gått!
 
Min smartphone gick sönder. Skärmen blev oläslig men telefonen är ju ok i sig. Eftersom jag inte kunde varken läsa eller skriva sms eller något annat utan att vara i totalt mörker (en garderob, en buske i trädgården.. eller någon annans trädgård... eller under köksbordet) så fick jag vackert byta till en annan telefon. Jag tog vad jag hade och slungades plötsligt tillbaka i tiden. Nu har jag ingen swipefunktion på tangenterna utan behöver trycka in varje tangent för sig, vilket ofta innebär att jag skriver fel, eftersom tangenterna är så små. Telefonen väljer ofta fel ord vilket leder till väldigt märkliga konversationer med vänner och andra och jag får ofta, ofta ursäkta mig. Göra om och göra rätt. Det tar tid, mycket tid.
 
Tålamod är inte min starka sida men när jag satt där och kämpade med mitt sms, gjorde om och gjorde rätt, gjorde om och gjorde rätt... så slog det mig att jag faktiskt kan känna tacksamhet istället för irritation. Nu får jag faktiskt en stor dos av det jag behöver, att andas. Att vila i det jag gör, trycka in tangent för tangent, lägga bort tidspress och otålighet, att bara andas och bara vara en stund. Allt behöver inte ske så snabbt, det är ingen tävling, det är livet som pågår.
 
Så, jag andas och trycker. Andas och gör om och gör rätt, skrattar åt mig själv och telefonens felstavningar, andas och skickar iväg. En föråldrad signal talar om när jag fått ett svar och vet ni vad... jag kan inte ens facebooka via telefonen längre. Oj! Man vänjer sig... tillbaka igen.
 
Ha det gott!
/Ann-Mari

Paus i ett kaotiskt liv

Publicerad 2014-09-29 06:43:18 i Allmänt,

Ibland blir bloggpauserna längre än jag vill att de ska vara. Sånt är livet har jag fått lära mig.
 
Just nu har vi haft fullt upp med jobb på gården och denna helg har det varit mycket med äpplen då vi mustat bland annat.
 
I fredags var jag iallafall ledig och åkte till storstan. Äldste sonen hade praovecka på skolan och gjorde den på Östasiatiska muséet i Stockholm. Han ville göra något meningsfullt och sökte dit, fick den och åkte. Han bodde hos släktingar i en kringkommun och fick ta sig till "jobbet" med pendeltåg och tunnelbana varje morgon. Stort steg att ta från att "bara" åkt buss till skolan de sista 2,5 åren, men som han vuxit. Jag är riktigt stolt över honom för han gjorde något för sin egen skull, kom över sin bekvämlighetszon och tog tag i sin uppgift.
 
Jag och hans kusin åkte dit och hämtade honom på fredagen då han slutat och fick gratis inträde av personalen samt en otroligt fin visning av sonen. Otroligt intressant och gissa om mammahjärtat svällde av stolthet över att höra all kunskap som han sugit i sig under veckan. Fantastiskt!!
 
Innan vi hämtade honom på muséet gick jag och hans kusin till kyrkogården och gjorde fint. På morgonen däremot var jag lite solokvist i storstan och tog mig till Yogayama, ett yogaställe på Östermalm där lugnet rådde och jag satt ner en stund och drack te. Mysigt!
 
Igår var det företagsmässa med inriktning på företagsamma kvinnor i en grannby och jag åkte för att titta lite. Pratade med några av deltagarna, folk i coachingbranchen och kommunens tillväxtprogram. Intressant och jag har fått lite boost.
 
På eftermiddagen blev det äppelmustning på ett musteri i grannorten och maken kom hem på kvällen med 18 st bag in box med äppelmust som vi fått mustat i Stockholmstrakten. Så, mycket äpplen nu alltså. Vi har sålt alla bag in box utom 2 så det är ju bra statistik hitills. Får hoppas bara att den är god också. Gjorde lite test med äppelgelé igår kväll och ska testa den idag för att se om det föll väl ut.
 
... och så detta med tecken. I stockholm stötte jag på den här boken (som jag gärna vill ha!). Hos äppelmustaren pratade jag om denna bok med alla härliga recept i + en massa andra äppelidéer som jag har och nu har jag precis landat på jobbet och vad låg på mitt bord - jo boken!! Jag hade tydligen lånat den på bibblan. Såna tecken älskar jag!
 
Rekommenderas:
 
http://www.adlibris.com/se/bok/appelfabriken-mustning-appelsorter-och-recept-9789127137462
 
 
Nu alltså jobb och sedan hem och fortsätta pastörisera must.
 
Ha det gott!
/Ann-Mari

Att veta vad man vill....

Publicerad 2014-09-23 09:00:00 i Allmänt,

Hur vet man vad man vill? Hur vet man? Hur vet du, eller jag?
 
För vissa verkar det så otroligt självklart att det kan vara rent provocerande och förr kunde jag nästan bli arg. Arg på folk jag inte kände eller visste något om bara genom att de (som det verkade) så lätt följde sina egna drömmar. Skapade sitt drömliv. Hade den kropp de själva önskat och skapat OCH åt kladdkaka varje helg. Hade det perfekta jobbet eller åkte på de mest fantastiska resor.
 
Nu i efterhand vet jag att det nog mest var mig själv jag var arg på. Jag var arg och lite besviken på mig själv för att jag inte gått mer på min känsla än mina tankar i mitt liv. Tankarna var nämligen de som hade mest makt i mitt liv, näst efter människor som ville kontrollera mig. Tankarna gick enbart på vad som var realistiskt och inte och var experter på att analysera sönder situationer och, det värsta av allt, drömmar. Mina egna tankar tog kål på den jag var - inifrån.
 
Det var alltid något jag inte kunde, inte visste hur, inte hade tillräckligt med pengar eller tid att göra eller bara inte bodde på rätt ställe för. Sällan, sällan talade mina tankar om för mig att det var helt ok att drömma... bara drömma... gå loss i alla fantasier och skita i alla nejsägare och förståsigpåare. Så jag teg och led och gjorde som jag blev tillsagd, av mig själv eller av andra.
 
Nu. Nu först har jag förstått att JAG inte behöver ha alla lösningar. Jag KAN få drömma och fantisera och tänka tankar som JAG vill. För vet Ni vad? Ingen annan HÖR!! HA!
 
Att prova den tanken ett tag är ibland en utmaning men att börja med ett litet, litet steg framåt är bättre än inget steg alls och när det steget är taget mot något som ger lite lindring, lite lättnad och kanske lite glädje (men glädjen kommer inte alltid först, ibland bara lite lättnad... eller åtminstone bättre än där du står just nu) så kommer ett till så småningom och sedan ett till. Vilken tanke ger dig lite lättnad? Vilken tanke känns lite bättre än den du tänker nu? Att bygga en bro mot en bättre känslomässig tillvaro är ingen lätt process men en process värd att investera i. Att hoppa från depression eller ilska till glädje är lite för stort men att långsamt gå från ilska till något lite mindre ilskt, till något lite mer enbart pessimistiskt till något lite mer optimistiskt, till något lite mer lättande, till något lite mer glädjande osv, den vägen ger en ro i själen och god träning för tankarna framåt.
 
Nej, man vet inte alltid vad man vill men genom att veta vad man INTE vill är också att veta VAD man vill - inte sant?!
 
(hittad på sidan: http://www.steeperz.com/tag/citat/)
 
 
 
Ha tillit!
/ Ann-Mari

Om

Min profilbild

4-barnsmorsan

Bloggande, arbetande, funderande, njutande 4-barnsmorsa i en by i Dalarna. Skriver om livet jag lever, dagarna som går och saker som berikar min tillvaro. Blandar yta med djup, funderingar, iakttagelser och insikter går hand i hand med vardagslivet och allt det där som "bara händer" i vardagen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela