kyrkstigen

En blogg om mitt liv som 4-barnsmorsa i en liten by i Dalarna.....

Jag vill bara få njuta

Publicerad 2015-06-22 06:44:24 i Allmänt,

I helgen passade jag på att yoga lite utomhus och så härligt det var! Som att komma hem lite igen. Länge sen jag yogade nu och en av de saker jag verkligen vill ha i mitt liv igen, hela tiden, regelbundet. Jag vill inte halka av stigen som jag mår så bra av,  när allt i mitt liv flyter på och jag får en ständig ström av energi, där vill jag vara och där vill jag finnas.
 
Så jag stannade upp. Såg de vackra blommorna och bara njöt av utsikten, såg allt jag har och tacksamheten var total. Energin kom tillbaka.
 
Tacksam ♥
 
 
Akleja, min favoritblomma! Sägs förr ha brukats mot skabb och onda sår hos barn. Hur som helst är den väldigt vacker och nej, vi använder den varken vid sårvård eller (gud förbjude) om någon av oss skulle få skabb. Finns ju gränser, men det är intressant med växthistoria tycker jag.
 
 
Solrosen kan tydligen kokas och ätas på samma sätt som kronärtskocka, fröna kan ju användas till det mesta men vi brukar låta allt sitta kvar till fåglarna som tacksamt äter upp det.
 
Nu har jag äntligen fått allt sått i grönsakslandet, återstår en liten låda som får frön av något senväxande tror jag.
 
Ha det gott!
/Ann-Mari
 

Att få balans...

Publicerad 2015-06-18 06:55:00 i Allmänt,

Jag har bestämt mig för att köra en detox framöver. Inte för att gå ner i vikt, eller för att det är en trend eller för någon annan anledning annan än den att jag vill må bra.
 
Sedan en tid tillbaka har jag känt mig helt ur balans både fysiskt, mentalt och hormonellt. Det är som om jag aldrig riktigt landar. Mycket stress och mentalt är mina tankar lite "all over the place". Yogan kan hjälpa mig där och jag behöver återigen prioritera och planera. Inte helt enkel ekvation att lösa nu när barnen är uppe längre på kvällarna och vi har en sån begränsad yta hemma. Jag har ju tidigare lånat någon av de äldre killarnas rum när de krupit ut därifrån framåt kvällen. Nu får jag söka en annan lösning.
 
Träning överhuvudtaget är skönt och givande i längden och jag vill tillbaka till löprundor och styrkepass. Återigen - prioritering och planering.
 
Mat. Jag har en sockerdjävul som sitter på mina axlar och den vill jag verkligen peta ner. Överhuvudtaget vill jag peta ner och jaga på flykt allt det som säger att jag "måste" ha något att äta, när jag egentligen inte är hungrig eller behöver det. Jag vill bestämma själv, vill att min kropp ska få tala om när den vill ha påfyllning och då vill jag fylla på med nyttigheter som den mår bra av.
 
Sen vill jag också ha en liten marginal för att kunna äta sånt som jag längtat efter, bara för att det är gott.
 
Jag tar hjälp av Karin Björkegren Jones och hennes fantastiska böcker. De här två har jag lånat och är de så bra som jag tror och hoppas så kommer jag att köpa dem framöver.
 
Länkar till böckerna eftersom jag inte får in bilder i bloggen just nu:
 
21 dagar till ett lättare och friskare liv
 
Yoga för livet: För kvinnor 40 plus
 
My god, jag får någon sorts rysning när jag hör det där plusset efter en ålder... känns faktiskt äldre så, men jag väljer att se det som att det står för allt jag är plus extra allt!! Jamenar, varför vara måttlig - vi är ju bäst!
 
Ha det gott!
/Ann-Mari

Att kliva utanför hagen...

Publicerad 2015-06-16 22:21:22 i Allmänt,

Ibland, när vi kommer hem lite tidigare från jobbet, hämtar vi barnen tillsammans med några djur. Ibland hästarna och barnen får rida eller köra hem, eller som igår när vi tog med hund och getter på promenad för att hämta lillmatte och lillhusse från fritids. 
 
Det som tilltalar den ene geten tilltalar inte alltid den andre, Snobben (geten till vänster) är lite tuffare, modigare och mer äventyrig än försiktige Olle (till höger) som behöver brorsans stöd och inte viker en tum från hans sida. I med- och motgång finns de där för varandra och skulle den ene försvinna ur synhåll så letar de reda på varandra. Visst klarar de sig själva också men bandet till varandra finns alltid där. Bröder. 
 
Undrar ibland hur våra barns band till varandra kommer att se ut i framtiden. Kommer de att hålla ihop, ha lite koll på varandra och vara ett stöd för varandra? Jag hoppas det. Jag hoppas att de kommer att inse vilken tillgång de är för varandra och vilken skatt det är att ha syskon. Någon som känner till i stort sett hela ens uppväxt, som vet vem man är innerst inne och var man kommer ifrån. Något att vårda. 
 
 
 
Ha det gott!
/Ann-Mari
 
 
 

Om

Min profilbild

4-barnsmorsan

Bloggande, arbetande, funderande, njutande 4-barnsmorsa i en by i Dalarna. Skriver om livet jag lever, dagarna som går och saker som berikar min tillvaro. Blandar yta med djup, funderingar, iakttagelser och insikter går hand i hand med vardagslivet och allt det där som "bara händer" i vardagen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela