kyrkstigen

Ibland vill jag bara strunta i allt, ta en dag ledigt och göra absolut ingenting, bara ligga på soffan, glo på film, läsa eller annat... bara vara.

 

Den tiden är inte nu. Bara att inse. Nu är att lägga i den där extra växeln som jag vet att jag har någonstans. Att inte stagnera, att inte bli lat eller tappa fart.

 

Låter det stressigt och jobbigt? Det är det till viss del, men jag vet att jag fixar det OM jag går med varsamma steg på stigen. Jag behöver också ta och sätta mig ner en stund och reflektera, låta tankarna stilla sig, att bara vara.

 

Balansen är inte lätt att få till alla gånger, men om man ÄR i det som sker går det lättare

 

Jag har sån tur att jag bor i en kommun som just nu satsar på att bli fler invånare. Det gör att det finns många projekt för dem som vill starta eget och många föreläsningar och kurser i dessa ämne - gratis. Eftersom jag är en sån som funderar på att starta eget och en sån som gillar gratis är det bara att tacka och ta emot och suga i sig kunskapen. MEN det innebär också en hel del kvällar borta från familjen där jag bara kommer hem en liten stund för att äta middag och sedan iväg igen. Det tar energi och är ganska jobbigt, men ändå en kort tid i livet.

 

Så jag kör på, försöker vara där jag är och verkligen vara där och då. Träffar trevliga människor och lär mig saker på köpet. Ganska mycket win win faktiskt!

 

På gården är allt mest lera just nu och det grå vädret gör ingen glad. Vårt projekt med hönshus och kaninboxar går långsamt, långsamt framåt men vi gör det vi kan i tidsbristen.

 

Höns- och kalkonflocken börjar ta den form vi vill ha den och vi slaktade två kalkontuppar i helgen. Skönt faktiskt då de hade kommit i den storleken att de var mest ivägen och skitade ner överallt. Däremot är jag otroligt tacksam över att vi fått ha dem! Ett liv som vi vill leva det tar sin form och även om vi slaktar är tacksamheten och kärleken till djuren och gården stor. Ett liv vi kan stå för.

 

Ha det gott!

/Ann-Mari