Många funderingar nu....
Igår var sista kursen i sociala medier och vi fick en inblick i facebookannonser, instagram och pinterest. Någon av Er som använder det?
Jag var på instagram ett tag men mest för att fixa fina bilder hit till bloggen. Nu vet jag inte. Något privat ska jag nog inte ha men kommer nog att koppla ett pinterestkonto till gården. Tror det är mer effektivt än instagram för min del... och en del av sanningen är nog också att jag inte kommer att orka hålla på med allt på en gång.
Fick ju en sån fin mobiltelefon av maken men nu har det visat sig att den inte riktigt fungerar lika bra som kamera. Funderar på en lösning där....
Många tankar och funderingar nu kring gården och vad jag egentligen vill. Hittade en rolig, intressant och väldigt inspirerande(!) tidning som jag bläddrar i till och från och hittar nya saker hela tiden. Rekommenderas om man gillar sånt som sätter fart på tankarna och kan tänka sig att öppna sinnet en del:
Nu funderar jag mycket över hur allt hänger ihop. Vad är det jag vill och varför? Hur ska jag gå vidare och framförallt - hur tar jag mig över hinder?!
Har märkt att många av de hinder jag satt upp för min uppstart egentligen var ganska lätta att komma över och förbi, lösningen fanns när mitt inre motstånd släppte lite och jag började tänka med ett öppet sinne och slutade att vara så rädd för allt. DET är en stor utmaning för mig. Rädslan. Rädslan att kasta sig ut i något okänt istället för att gömma sig bakom personer eller omständigheter som utmärkta utsäkter för att låta bli.
Så jag andas, tänker mycket, känner mycket och låter saker få sin lösning. Att inte hindra mig själv blir en stor utmaning, att verkligen känna och att tillåta mig att gå min egen väg blir en annan. Jag bär på många, många skyddsmekanismer och vill gärna stanna i min bekvämlighetsbubbla. Genom åren har jag hittat många sätt att skydda mig själv på ett väldigt utstuderat sätt så att jag inte själv märker att jag gör det, jag låter helt enkelt andra alltid få vara viktigare än jag själv. På så sätt kan jag alltid rättfärdiga mina utsäkter om allt jag inte kan göra "just nu".
Barnen är en sådan "ursäkt" och att inte kunna åka någonstans utan barnen är en klassiker. Visst, jag älskar att ha dem med mig, men ibland är det inte läge och ibland är det bra att få göra saker själv. Då kan jag ändå känna att jag liksom tar tid och resurser från dem till mig vilket gör att jag lätt känner mig egoistisk. Men så kom en klok person in i mitt liv och berättade något som hon själv fått till sig. Hon sa att det faktiskt är jätteviktigt (kanske framförallt för döttrar OM det är så att man som kvinna/mamma tar största delen av ansvaret i hemmet) att barnen ser att mamma tar sig tid till sig själv, åker iväg på stimulerande resor, går på kurser m.m, m.m. just för att de ska känna en längtan till livet, en nyfikenhet och att det är helt ok att tänka på sig själv och göra det man vill!! Bra för alla = win, win!
Som jag känner igen mig... som jag tar det till mig.
Vi har alla våra skyddsmekanismer och jag håller på att försöka skala av mig mina, ett lager i taget. Inte lätt, faktiskt ganska jobbigt men värt allt slit i slutänden. Jag vet vad jag vill, jag ska bara övertyga mig själv också.
Ha det gott!
/Ann-Mari
