kyrkstigen

Ush, tycker inte att jag hinner med det jag vill just nu... tiden rusar iväg. Vi har mycket att göra på gården för att få iordning inför vintern så att djuren får sina platser och vi räcker inte till riktigt. Ingen härlig känsla men vi får göra som vi gjorde i somras när det var som mest hektiskt, vi ser framåt  och tänker på slutresultatet. Vi kämpar på och ser ljuset...

 

I fredags tog jag faktiskt en semesterdag för att kunna få ta det lugnt, läsa det jag behövde läsa och som jag inte hunnit i den hektiska vardagen, låta mina funderingar få ta form på papper och sitta vid datorn för att leta information, ringa myndigheter och annat som behövde göras.

 

Idéer börjar ta form men just nu känns det som om jag står på startlinjen med en hinderbana framför mig. Jag har nog aldrig trott att varken livet i sig eller om man strävar mot något visst mål skulle vara som en rak väg att bara köra på och aldrig möta motstånd men just nu känns det som om det är mest grusväg med tjälskott och stora stenar att väja för och ta sig förbi. Puh! I allt detta gäller det alltså att ha tillit till att det som är rätt går lätt och att alla "problem" är till för att lösas. Svårt och tufft men jag försöker.

 

Idéerna finns och även mina drömmar och jag tar ett halvt steg i taget - framåt.

 

Det börjar bli dags för kalkon- och viss hönsslakt. Första gången för oss och jag vet inte om jag ser fram emot det direkt, samtidigt som det är en del av det liv jag vill leva - att klara oss till viss del själva. Så jag biter ihop och hoppas att jag klarar det.

 

Nu ska tvätten hängas, sedan blir det en kopp te och en lugn stund. Imorgon är det tidigt igen och jobb på en arbetsplats som faktiskt är helt ok!

 

 

Ha det gott!

/Ann-Mari