kyrkstigen

Jodå, jag är på banan igen. Kommer alltid igen och går alltid igenom varje depp lite starkare har jag märkt. Nuförtiden är det en kort period som blir jobbig och det brister. Tror faktiskt att det beror på att jag samlat på mig allt under en lång tid för i vardagen tänker jag ju inte speciellt mycket på det här men så en dag säger kroppen att det räcker, nu behöver du känna lite, nu behöver du lätta på trycket.

 

När jag väl gör det, låter känslorna få komma ut, vara i mina känslor och låta dem ta plats så viker de undan rätt snabbt. Sen har jag också blivit väldigt bra på att själv hitta sätt att aktivt ta mig ur de jobbiga stunderna. Jag har liksom ingått avtal med mig själv om att det är ok att släppa taget en aning, dras med av allt som stormar i mig OM jag tar itu med det och inte lägger locket på eller låtsas som om allt är bra. Jag får INTE dra täcket över huvudet eller blunda för det som sker. Mitt avtal med mig själv slöt jag för några år sedan och har följt det sedan dess under de här höstarna som varit.

 

Istället har jag gått långa promenader och tänkt, tänkt, tänkt, jag har mediterat och yogat, jag har tittat på filmer som ger glädje eller lättnad och lämnar bra känslor efter sig, jag har läst och läst och lyssnat på massor av musik och jag har gråtit mängder av tårar men inte låtit sorgen stanna kvar i mig utan rensat ut den.

 

När jag gått igenom detta vänder känslorna, en fantastiskt härlig känsla fyller mig och glädjen kommer tillbaka. Känslorna måste ut, annars vänds de inåt och ställer till elände. Att leva här och nu betyder ju att se det som sker både inuti mig och utanför mig och jag har som uppgift att lära mig att hantera det. Funkar för mig.

 

När jag väl rensat ut allt så finns de där för mig, de som jag trott varit så oändligt långt borta och försvunna. Plötsligt känner jag deras närvaro igen och hör saker de skulle sagt om de var här, minns saker jag inte tänkt på länge och på en mängd andra sätt får jag bevis för att de faktiskt är här runt omkring och att det fortfarande finns en koppling.

 

Många har ingen tro alls på sådant här men det har jag, jag har fått alldeles för många bevis och det skulle vara väldigt oförskämt av mig, mot dem, att säga att det inte existerar. Däremot lämnar jag alltid valet fritt till alla att tro på precis det de vill. Jag behöver inga bevis eller vetenskapliga studier, det räcker med att tro och ta emot. Känna tillit.

 

Ha det gott!

/Ann-Mari