kyrkstigen

Ibland, när det blivit lite för mycket, så blir jag så trött. Blir liksom utmattad - mentalt. Tröttheten är till viss del fysisk men lika mycket mental. Känner att spänningarna i nacken kommer och en mysko huvudvärk tilltar.

 

Har lärt mig att det beror på att jag inte släpper tankarna. Rent fysiskt stressar jag inte och är heller inte speciellt stressad mentalt men det är de där små sakerna som inte släpper. Lite som återvinningsbacken som står i vår hall. Man behöver tömma den med jämna mellanrum (JÄMNA mellanrum), annars svämmar den över och saker trillar ur.

 

Hos mig är det orken som trillar ur och energin får inte plats. Backen är full av tomma, förbrukade saker. Min hjärna är full av tänkta tankar på saker som varit, saker som ska komma, saker jag har bearbetat och saker jag inte behöver tänka på just nu.

 

Det är det där jag behöver lära mig och det tror jag att jag kan få genom meditation och yoga, eller faktum är ju att jag VET att jag mår bra av det. Jag lär mig uppenbarligen långsamt bara.

 

Men i en värld av jobb, barn, gård och massor, massor av tankar på livet och beteenden blandat med hästar att motionera, djur att ta hand om så gör jag som jag brukar och sätter mig längst bak i kön. Det är min grej.

 

Så, nu står jag inför utmaningen att införa rutin för att tömma den där återvinningen i huvudet regelbundet, dvs meditera och yoga. Ta mig tid, ge mig kraft.

 

 

Igår var det idéverkstad igen och jag känner verklig tacksamhet för gruppen och möjligheten att vara med. Att sitta där med en grupp härliga människor som vill något och som ger så otroligt mycket feedback på det jag säger. Att känna tillräckligt mycket tillit och förtroende för att kunna ställa mig i "skottgluggen" och kasta fram påståenden, förslag och idéer till allmänt beaktande, vridande och vändande, tittande med lupp och att vara föremål för konstruktiv kritik är så långt ifrån min bekvämlighetszon jag kan komma, MEN skillnaden mellan den jag är idag och den jag var förut är att min rädsla släpper, lite för varje dag.

 

Jag har ju bestämt mig - jag ska växa och jag GÖR det. Ett steg i taget och det känns så coolt!

 

Tacksamhet ♥

 

Ha det gott!

/Ann-Mari