kyrkstigen

Ibland, när vi kommer hem lite tidigare från jobbet, hämtar vi barnen tillsammans med några djur. Ibland hästarna och barnen får rida eller köra hem, eller som igår när vi tog med hund och getter på promenad för att hämta lillmatte och lillhusse från fritids. 

 

Det som tilltalar den ene geten tilltalar inte alltid den andre, Snobben (geten till vänster) är lite tuffare, modigare och mer äventyrig än försiktige Olle (till höger) som behöver brorsans stöd och inte viker en tum från hans sida. I med- och motgång finns de där för varandra och skulle den ene försvinna ur synhåll så letar de reda på varandra. Visst klarar de sig själva också men bandet till varandra finns alltid där. Bröder. 

 

Undrar ibland hur våra barns band till varandra kommer att se ut i framtiden. Kommer de att hålla ihop, ha lite koll på varandra och vara ett stöd för varandra? Jag hoppas det. Jag hoppas att de kommer att inse vilken tillgång de är för varandra och vilken skatt det är att ha syskon. Någon som känner till i stort sett hela ens uppväxt, som vet vem man är innerst inne och var man kommer ifrån. Något att vårda.