kyrkstigen

Eftersom jag gör rätt många djupdykningar emellanåt så gör jag här en till. Skriver av mig om mina nyfunna upptäckter i min egen snårskog. Ventilerar.

 

Så mycket i mig handlar om rädsla. Ibland vet jag var den kommer ifrån och ibland har jag ingen aning. Hur kommer det sig att jag är otrygg i vissa saker som jag inte egentligen kan förknippa med otrygghet? Hur kommer det sig att jag är helt trygg i andra saker som borde (enligt min egen tidigare erfarenhet i livet) förknippas med otrygghet och rädsla? Hur formar vi vår hjärna egentligen?

 

Så snart jag bad om hjälp rakt ut till universum och den som nu ville lyssna så fick jag svar. Inte såna svar som med lätthet ger rätt på provet utan såna som för mig vidare. Ingen direkt kunskap utan en riktning.

 

Som igår när jag var på biblioteket och lämnade tillbaka böcker. Jag skulle inte ha med mig något hem men gick en vända bland ljudböckerna åt barnen och lånade lite böcker åt dem också. Fick sedan ett infall och tänkte att jag kunde låna lite träningstidningar också, för det var ett tag sen nu och jag ska ju börja springa! Valde ut några bra tidningar att ta med hem och fick ett plötsligt infall att titta lite bland hälsotidningen bredvid. Tog några som hade ämnen som jag var nyfiken på men ingen som direkt "talade" till mig. Tänkte att det kunde vara bra förströelse vid frukostbordet vid mina ensamma vardagsfrukostar.

 

På kvällen bläddrade jag lite i en av dessa hälsotidningar för att sedan, när jag slog igen tidningen igen vid sista sidan, inse att jag blivit puttad i rätt riktning. I bara den enda tidningen fanns en riktning till svar på frågor jag ställt mig ofta den senaste tiden. Inga lätta "quick" fix svar men en början och helt klart en förklaring till svaret på frågan.

 

Det är inte första gången det händer mig och jag blir bara mer och mer övertygad om att vi FÅR svar. Vi behöver bara "sitta still i båten" och låta det komma till oss. Ibland ser vi inte ens när det kommer utan reflekterar över det först senare. Men det kommer...