kyrkstigen

Funderar några varv till på detta med rädsla.

 

I mitt fall tog det sin tid att överhuvudtaget upptäcka att jag faktiskt var styrd av min rädsla. Att jag var rädd.

 

Hade tidigare skylt över rädslan med ord som orolig, osäker eller bara realistisk. Allt jag inte kunde förklarades med brist på något och att jag var "realistisk". Att jag var begränsad.

 

Klart jag är begränsad. Av rädsla.

 

Har så småningom börjat lära mig att lära mig av rädslan. Att använda den som en indikator. Att läsa av mina känslor och försöka fundera ut vad de betyder inom mig. Känner jag så idag - varför då? Känner jag si - hur ska jag hantera det? Oj, kom rädslan NU, det var ju en vecka sedan jag gjorde det svåra. Rädsla inför något som komma skall, hur hanterar jag det idag?

 

Många känslor, många situationer och många, många lärdomar.

 

Nu kan jag lära mig att så smått bli vän med min rädsla men det mest intressanta kvarstår. Att klura ut var den kommer ifrån. Lite har jag löst men många pusselbitar kvarstår. Mycket bottnar i sorg och ensamhet, att bli lämnad. Vill skapa en mur av trygghet samtidigt som jag vill rämna allt sånt och lämna det bakom mig, gå säker och stark och möta det som komma skall.

 

Jag tar mig framåt!

 

 

 

Ha det gott!

/Ann-Mari