kyrkstigen

Just nu går jag igång på riktigt i tankarna kring gården. Hur det ska se ut och hur det ska bli i framtiden. Det känns att jag på riktigt tagit kliv framåt, både i min egen utveckling och i min tillit till möjligheter i livet och vad de kan bära med sig. Hur det blir kan ingen ändå veta, bäst att passa på att drömma stort när man ändå gör det.

 

Planerna faller på plats i tanken och jag vet hur jag vill att det ska se ut och hur det ska fungera. Det jag ser är ungefär som en sån där bok där man kan lägga delvis ritade, genomskinliga bilder ovanpå en grundbild av något, ett hus till exempel. Ju fler lager av de delvis ritade bilderna man lägger på så växer huset fram successivt för att med den sista bilden vara komplett. Det är så häftigt!

 

Jag hörde en gång en klok kvinna säga, under ett samtal om att skriva listor över allt som ska göras, att man ska skriva listor över det man gjort istället. Kan bara hålla med. Faktiskt. Jag skriver listor över det jag ska göra framöver men bara det jag vet att jag kommer att  ha svårt att komma ihåg, resten struntar jag i för tillfället. Jag prioriterar, annars blir det för mycket och jag drunknar i kraven och alla "måsten".

 

Däremot skrev jag för några år sedan en lista över allt vi gjort på gården sedan vi flyttat hit. Vilken boost för oss de listorna var. Wow!! Har vi verkligen gjort allt detta och nästan själva dessutom! En sån lista ska jag göra igen... en fotobok kanske till och med. Sånt behövs.

 

Men just nu går jag igång på själva livet jag lever. Även om jag är toktrött, har alldeles för mycket att göra och kanske lite väl många projekt på gång samtidigt så är det så mitt liv är nu. Jag lever och jag lever MITT liv. Jag kan bromsa om jag vill, trappa ner, göra något annat och jag kan göra det när jag vill eller om livet vänder den sidan till och jag måste, om allt går på tok. Spelar egentligen ingen roll för hur det än blir, om det stormar eller är lugnt, så är det mitt liv och även om jag slår i botten så vet jag att jag formar allt eftersom. Jag har ett val.

 

... och så rätt... men så otroligt svårt ibland....

 

 

Nu har jag hoppat på riktigt. Ingen svångrem. Inga hängslen. Bara jag, ett beslut och en ny riktning. Allt annat är ett blankt papper som väntar på att få en egen historia skrivet på sig... min historia.

 

 

Ha det gott!

/Ann-Mari